Födelsedag
Nitton år på pappret. Säger mig inte så mycket. Ingen skillnad alls faktiskt, för jag känner mig så jävla liten. Sitter och kollar hur många som har grattat mig på facebook, eller rättare sagt - sitter och kollar vilka som inte grattat mig på facebook.
Jag har alltid hatat mina födelsedagar för dom har aldrig varit något vidare. Det är alltid efter "familjefirandet" som det slår mig hur ensam jag faktiskt är. Jag skiter i presenter överhuvudtaget.
Har alltid önskat att det är någon som ska uppskatta mig, berätta om vilken bra vän jag är osv. Det har ju knappt funkat någon gång så jag drog slutsatsen för längesedan att jag var värdelös, den sämsta vännen på jorden. Så får det väl förbli.
Tänker inte sitta och böla mer och berätta vad som hände på världens värsta födelsedag. Men en sak som har varit bra idag är mina blåvita saker. Tack! Nu ska jag gå och lägga mig.
Louise berättade för mig att man alltid blev deppig när man kikade in på min blogg, förstår inte vad hon menar med det alls.
Utkast: Jan. 6, 2012
Hejsan, det var inte igår!
Men kände att det var dags. Jag ska skriva ner lite utav året som gått, så mainstream och tråkigt. Så ifall jag har någon stackare som klickade in på bloggen med ett leende på läpparna, förväntningarna bubblar upp i magen - Fredrika ska äntligen välsingna sin omgivning med sin 18åriga visdom. Nej, det ska jag inte, du kan vända om och aldrig mer återvända. 2011 var ett...händelserikt år utan tvekan. Jag har aldrig utvecklas så mycket i mitt tänkande och personlighet på ett år som nu.
Jag blev myndig och bröt mig fri från snaran som satt kring min hals (snaran är en liknelse för mina föräldrar, hallå?) Min födelsedag blev...speciell, kommer aldrig, aldrig, någonsin fira med ett mer udda gäng. No offence, det blev en salig blandning från olika umgänges kretsar. Kan också tilläggas att jag fick lära mig en läxa när jag spenderade mina körkortrspengar på bortamatcher och dylikt.
Ifk Göteborg, mitt hjärta. Jag och Emma har aldrig haft så kul som vi hade detta år på alla matcher. Är så glad för att jag har fått träffa dem bästa supportrarna. Jo jag menar er! kom igen, jag vet att ni gillar mig med. Bara att erkänna. Även fast det var de värsta blåvittgrabbarna har presterat på Gamla Ullevi hitills så kommer jag aldrig glömma detta år. Jag trodde inte att det var möjligt, men kärleken till laget har vuxit sig ännu större. Rädslan som kommer över mig när jag tänker att 2012 kanske är sista året för mig på läktaren innan jag tar paus för studier. Men jag hoppas att det inte blir så.
Visst är det så att det har varit några ragg, som jag mest av allt vill glömma. Haha. Behöver jag skriva mer?
Sen så finns det killar som jag bara kastade bort, shame on me. Men vem bryr sig. Inte jag iaf! Orkar inte att jag skrev ner det ens, men till 40åriga Fredrika!
Vänner kom, vänner gick! Dom jag trodde verkligen hade på sin sida, är inte längre där. Kanske om jag ber om det själv? Men jag vill inte ha en sån relation med mina vänner mer. Vill verkligen inte. Sviken är ordet för känslan som finns inom mig. Tacka vet jag håkansgatan. Jag älskar er! Ni är dom finaste, underbaraste och framförallt godhjärtade människorna jag träffat. Glöm inte bort det.
Speciellt du Nasim. Jag finner inte ord för våran vänskap, du är bäst. Tack för att du har hjälp mig igenom så mycket, känns bra att vi kan varandra utan och innan.
Fyfan borde egentligen lägga min energi på plugg, fortsätter kanske imorrn.
BloggarN
Hej mina kära vänner och bekanta.
Ibland känns det som om jag har levt i hundra år, vilket är rätt löjligt eftersom jag knappt har varit vid liv i arton år. Men så blir det när man tänker lika mycket som jag.
Sommaren har passerat relativt fort enligt mig och med blandade känslor började jag skolan igår...tredje året och med en sån jävla presentations ångest så att det kommer inte förvåna någon ifall jag slutar gå till skolan helt. Men jag ska sätta fokus på mig själv, bara jag - Egoisternas egoist. Okej några få vänner också.
Jag hade tänkt skriva om något viktigt med men jag ska sova istället, kanske ikväll?
Utkast: Juni 6, 2011
När nattens mörka skuggor sveper in tar mitt sinne en snurr och skrivandet kommer igång. Att jag kan uttrycka mig på ett sådant finuligt sett är för mig ett under. Jag menar, jag är väl inte precis en höjdare på annat? Men uttrycka mig i skrift och tal, det är jag någolunda bra på. Alltid något.
Den 6 juni är som vi alla vet Sveriges dag. Dagen då Gustav Vasa sattes som sveas konung år 1523. En dag då man ska svaja den blågula fanan högt och med stolthet. Bara jag som känner att vissa inte tilldelas den rättigheten att göra det? Åter igen är den etniska frågan ett problem. På min facebook har jag skrivit ett grattis för Sverige och lite nervöst skrev jag till ordet "fosterland" rädd för att mötas av mothugg och gliringar.
Under mina 18år har jag många gånger hört frasen "du är ju inte svensk" ringandes i mina öron. Samtidigt som jag har hört "du är inte serb heller." Detta gör så att jag hamnar i ett förvirrat sinnestillstånd. Hör jag hemma någonstans på jorden? Inte har det blivit lättare av att nästan få stryk på 7eleven eller att blivit kallad för blatte, svartskalle, juggejävel men också ord som jävla svenne (?)
Till och med min egen mor har yttrat orden "Man kan säga att du är rotlös, har man inga rötter så har man inga fötter". Tack, då kan man verkligen kalla det för framfall. Men jag tackar gud för att jag har händer och armar som gör att jag kan ta emot mig i fallet och resa mig upp, borsta av smutsen och säga att oavsett vad folk säger och tycker, så älskar jag MITT land över allt annat. INGEN kan ta ifrån mig detta rus av kärlek som jag känner när jag blickar ut över Göteborg.
2011 har gett mig en ganska stor tankeställare. Jag har bokstavligen gråtit av lycka över att jag hade turen och födas här i Sverige samtidigt som jag har fått en släng av ren och skär ångest då jag känner att jag inte är värd det. Det finns så många andra som förtjänar platsen här mer än jag. Men jag ska hjälpa till och göra världen till en bättre plats, jag måste ge något tillbaka.
Det jag vill utgöra med denna text är att idag ska alla känna sig extra patriotiska och stolta över att vi bor i världens bästa land. Vi är alla lyckligt lottade. Resan hit har varit svår och hård för många, men vi ska kämpa på tillsammans. Låt den svenska fanan svaja högt och jag hoppas att du blir tagen av dess övermodighet.
Jag älskar mitt fosterland.
Åsikter.
Okejokej nu när jag ligger hemma och är sjuk så tänkte jag att det kanske skulle passa sig fint och blogga lite när jag ändå har tid för det. Så jag tänkte att det var dags och klara ut lite saker om mina åsikter som folk har missförståt, jag får dagligen höra att jag är allt från sosse, vänster, kp till rasist (?)
Jag kan slå mig på bröstet och säga att jag är kommunist absolut. Men då menar jag MIN tolkning av vad kommunismen betyder alltså INTE socialdemokrat, vänster, kp etc etc. Egentligen kan jag säga att jag inte sympatiserar med något parti i Sverige. Mina drömmar går ut på att alla som bor här, älskar Sverige och litar på sin regering. Att det bygger på kärlek istället för hat.Att alla lägger manken till och bygger upp Sverige så att vi kan nå dom högsta topparna.
Att folk har mage till att kalla mig för rasist (även ifall det bara är dem mest o allmänbildade människorna) det gör mig riktigt förbannad. Jag har ingenting emot folk som har ett ursprung eftersom jag själv har det. MEN någonting som gör mig arg är religon som inte går ihop med 2000talet eller när jag ser regeringen tränga ihop folk från olika kulturer i förortslägenheter och säga "jamen hejdå så länge, hoppas ni klarar er" då blir det som det ser ut i rosengård idag. Om ingen intrigerar invandrarna, då blir det en kulturkrock. Jag har ingen respekt för dem som kommer hit och säger att Sverige är ett skitland av olika o relevanta anledningar. Är man här ska man bannemej älska landet.
Sedan kommer vi till min favoritdel Stalin. Ja jag har haft en besatthet av honom under en längre tid. Varför? För det han gjorde, på gott och ont. För att man vet relativt lite om honom egentligen. För att han byggde upp Sovjetunionen. Detsamma känner jag för Hitler. Han hatar jag för det han gjorde men jag älskar honom för att han kunde göra det. Att man kan komma så långt på att dra nytta utav retorik och att personer är så otroligt blåögda och lättmanipulerade det fascinerar mig verkligen. Jag tror seriöst på att man kan upprepa historien igen, det håller nästan på att hända. Skrämmer det mig? Ja. Men det ger mig ändå adrenalin
Hoppas ni har fått lite grepp om det hela nu iaf, ska fortsätta förklara någon annan gång. Ha det bra.
it hurts but i never show this pain you never know.
Hej det känns verkligen som en evighets sen! Det lustiga är att jag varje dag kommer på något och skriva om som verkligen är viktigt. Men sen när jag kommer hem så tänker jag "varför?" Varför ska jag skriva om något som kanske rör några i ryggen men sen så sollar dom bort det? Okej det är också för att jag helt enkelt inte orkar.
Men idag mina kära vänner, idag har min hjärna jobbat på högvarv och jag bara väntade på att få sätta mig vid dator och skriva ner mina tankar, om världen såklart. Världen förr och idag och vad som har förändrats, det som kommer upp i mitt huvud då. Det är självskadebetende fysiskt och psykiskt, och hur man hanterade psykisk smärta då.
Där har jag haft en konflikt med mig själv, är det så att människan med tiden har utvecklat ett svagare psyke som är lättare att bryta ner, eller är det för att samhället har mer krav på en? Det som fick mig att börja tänka dessa tankar är tro det eller ej, samhälls/historia lektionerna då vi håller på med slavhandel och kvinnovåld.
Men idag mina kära vänner, idag har min hjärna jobbat på högvarv och jag bara väntade på att få sätta mig vid dator och skriva ner mina tankar, om världen såklart. Världen förr och idag och vad som har förändrats, det som kommer upp i mitt huvud då. Det är självskadebetende fysiskt och psykiskt, och hur man hanterade psykisk smärta då.
Där har jag haft en konflikt med mig själv, är det så att människan med tiden har utvecklat ett svagare psyke som är lättare att bryta ner, eller är det för att samhället har mer krav på en? Det som fick mig att börja tänka dessa tankar är tro det eller ej, samhälls/historia lektionerna då vi håller på med slavhandel och kvinnovåld.
På 1800talet när folk skeppades iväg bundna i kedjor till ett annat land, för att sedan bli sålda och ägda av en individ, där kvinnorna blev fritt sexuellt utnyttjade. Tror ni det fanns något självskadebeteende då? Nej. Hur hanterade man den psykiska smärtan då? Jo man sjöng, sjöng för att lätta på hjärtat för att känna gemenskap med andra, känna att man inte var ensam.
Däremot fanns det inte en människa som "gick in i väggen" heller, intressant.
Okej nu börjar energin rinna ut, detta var inte så roligt som jag trodde.
Utan jag ville bara bolla ut den frågan till alla er andra "Varför självskadebeteende nu?" Det är oftast unga flickor som skär sig, för att dom inte duger, dåligt självförtroende. Dom mår rent ut sagt skit men varför har samhället börjat påverka den humanistiska individen NU? Nu när allt ska vara så jämnställt och bra, vad är som har "försämrat" psyket. Enligt min mening så har vi det knappast sämre nu.
Sen så vill jag också påpeka att när jag säger "självskadebeteende" så drar jag inte den slutsatsen att det bara finns "folk som skär sig" utan det kommer i alla former, att gå ut i slagsmål tillexempel, det kan jag se som en sån grej.
Sen så vill jag också påpeka att när jag säger "självskadebeteende" så drar jag inte den slutsatsen att det bara finns "folk som skär sig" utan det kommer i alla former, att gå ut i slagsmål tillexempel, det kan jag se som en sån grej.
Jag avslutar som vanligt med att säga något fint visdomsord, att vi måste gå samman för att kunna vara ett starkt folk. Det gör ont i mig när jag ser dessa svackor i världen. Jag trodde vi var påväg till något bättre, alltid finns det något.
Nää
Hejsan mina trogna läsare som slaviskt går in på bloggen varje dag för att ändå bli förbannade när ni upptäcker att jag inte har gjort en update. Kanske är det dags nu?
Dagarna springer iväg och vissa dagar är fulla med ångest, men eftersom jag har världens finaste vänner så får dom mig bra gott humör igen - tills jag kommer hem. Fast det är väl bara en period i mitt liv hoppas jag haha.
Dagarna springer iväg och vissa dagar är fulla med ångest, men eftersom jag har världens finaste vänner så får dom mig bra gott humör igen - tills jag kommer hem. Fast det är väl bara en period i mitt liv hoppas jag haha.
Jag hade iallafall årets bästa helg? den var verkligen hur awesome som helst! Mer sånt till folket tack, tillbringade den med mina favoritpersoner haha.
Ehh...igår kollade jag på den gamla godingen "Tsatsziki, Morsan och Polisen" hela den filmen är så jäkla fin va, man blir hur glad som helst av den.
Vad finns det mer och berätta...lulululu...
Nä jag orkar inte!
Nä jag orkar inte!
Förlåt.
Somebody is gonna pay.
Känner mig skyldig till att skrapa ihop ett snabbt inlägg. Mycket tankar på min hjärna men min nya idol är Kaitlin Cooper. Har finslipat mycket på mina bitchiga sidor under åren, nu är det dags att ta fram dom på allvar eftersom dom framhäver mina vackra ögon haha.
Bland det äckligaste jag vet, det måste nog vara sk hatbrott i alla sammanhang alltså oavsett ifall man hoppar på någon pga fel hudfärg eller ifall man spränger sig själv i centrala Stockholm. Varför måste det gå så långt? Räcker det inte med att förmedla sina åsikter på ett annat sätt om nu detta måste ske?
En annan äcklig sak är att i vissa religioner är pedofiliri tillåtet, det är ju just sjukt. Man kan inte ha sex med barn...men mer om det en annan gång!
Nä pest och pina jag önskar verkligen att jag sympatiserade tillräckligt med något parti i Sverige för att kunna gå med och påverka, att göra mitt namn känd redan nu. Det hade varit fint. Nu mina vänner och läsare så ska jag sova...eller något. Men ni får ha det så bra så kommer jag utveckla mina tankar och åsikter i ett annat inlägg.
Orkar inte leta efter bättre bild så.
Better to live one year as a tiger, than a hundred as a sheep.
För att personen kommer använda sina ihop skrapade pengar till sprit, då är det lönlöst för er. Ställ er själva frågan varför det är så. Varför den hemlöse dricker. För att glömma sina sorger. För att glömma dem som han har svikit, och de som har svikit honom. Hemlös i Sverige under en vargavinter. Att inte ha ett eget ställe.
Alla säger till oss att vi ska slå oss på bröstet av stoltet för att vi bor i ett land med så mycket frihet. Jo visst ska vi det, men få skulle sträcka ut en hand till en behövande. Förstår ni hur jag menar? Varenda människa ni ser, har problem. Problem som man inte kan tala om för att i Sverige ska man vara tyst. Tiga för evigt för så fort man talar om det, så kollar folk bort. Äcklade. Blunda för allt du är värd. Se inte det jag ser.
Att vara självupptagen. Det blir alla mer och mer, bry dig om dig själv negligera verkligheten. Det blir till de sämre, jag kan knappt ha en ordväxling med mina klasskamrater utan att den intellektuella nivån på samtalet dämpas. Detta gäller såklart inte alla, men en stor del. Såklart det inte är något fel med det, men för mig så är den nödvändigaste egenskapen att vara streetsmart.
Vi tänker på dom som har det dåligt i Afrika. Givetvis ska vi ägna oss åt dom eftersom det är vårat fel. Men jag tycker vi stannar upp ett tag och ägnar oss åt våran befolkning innan det är försent.
Jag ber er nästan på mina bara knän öppna ögonen. Den svenska tigern ska ryta, folk ska enas för att uträtta storheter.
Gäääästbloggning @ JENNIFER (Fredrikas högra o vänstra)
Tjaaa!
Nu undrar säkert ALLA vem jag är? :o.
Jag heter Jennifer, är fredrikas cooolaste kompis utan tvekan?!. Nemen jag är hennes bästa mate. Ifall ni har läst Fredrikas blogg under en längre tid har ni säkert läst om freddies o mina dagar ;)
.
h3h3h3 thats mee!
Slut på dumheterna.
Fredrika är som sagt min bästa vän! Vi träffades för ungefär vad e det, två årsen SNART. vi träffades första gången i klassrummet när vi började på gymnasiet. Ska jag vara helt ärlig... tänkte jag detta om fredrika " Vad är detta för tjej som fnissar heeeela tiden" japp, jag tyckte verkligen Fredrika var grymt irreterande när hon fnissade men samtidigt rätt rolig, hon vågade prata redan från första dagen. Själv var jag en tyst tönt i Freddies ögon. Menmen jag blev det där tredjehjulet och rullade in med i teamet, Freddie, Yohnie o Jeffi. hehe, Fredrika och Yohanna hittade varandra redan efter första dagen, jag kom insmygandes i deras lilla grupp efter någon-några veckor. Vi alla tre kom varandra nära, och sen blev vi bara bättre och bättre vänner jag och Fredrika. Som ni säkert märkt är Fredrika en uuuunderbar person med massa HYMOR, kärlek i örat och själv får jag utnämna mig själv till Fredrikas högra och väntra - eftersom alla vet att hon är världskung.
jaja nu tackar jag för mig själv. BYYEEE och sätt Jennifer på minnet du lär höra det igen ;) HAHA nej det var inte okej... förlåt. Hejdå! :)
Nu undrar säkert ALLA vem jag är? :o.
Jag heter Jennifer, är fredrikas cooolaste kompis utan tvekan?!. Nemen jag är hennes bästa mate. Ifall ni har läst Fredrikas blogg under en längre tid har ni säkert läst om freddies o mina dagar ;)
.
h3h3h3 thats mee!
Slut på dumheterna.
Fredrika är som sagt min bästa vän! Vi träffades för ungefär vad e det, två årsen SNART. vi träffades första gången i klassrummet när vi började på gymnasiet. Ska jag vara helt ärlig... tänkte jag detta om fredrika " Vad är detta för tjej som fnissar heeeela tiden" japp, jag tyckte verkligen Fredrika var grymt irreterande när hon fnissade men samtidigt rätt rolig, hon vågade prata redan från första dagen. Själv var jag en tyst tönt i Freddies ögon. Menmen jag blev det där tredjehjulet och rullade in med i teamet, Freddie, Yohnie o Jeffi. hehe, Fredrika och Yohanna hittade varandra redan efter första dagen, jag kom insmygandes i deras lilla grupp efter någon-några veckor. Vi alla tre kom varandra nära, och sen blev vi bara bättre och bättre vänner jag och Fredrika. Som ni säkert märkt är Fredrika en uuuunderbar person med massa HYMOR, kärlek i örat och själv får jag utnämna mig själv till Fredrikas högra och väntra - eftersom alla vet att hon är världskung.
jaja nu tackar jag för mig själv. BYYEEE och sätt Jennifer på minnet du lär höra det igen ;) HAHA nej det var inte okej... förlåt. Hejdå! :)
Jensentimes del 1
Mycket har hänt sen ettan även fast det bara var ett och ett halv år sen jag började på jensen. Tänkte försöka minnas tillbaka på allting
I slutet av 9an så ville jag bara bortbortbortbort, ville spy på klassen för att man var så himlans trött. 3 år är mycket. Spenderade sommaren med att fantisera och planera om hur gymnasiet skulle bli. Jag ville bli en ny Fredrika, en som var snäll och skötte skolan. Sagt och gjort jag började på Jensens Gymnasium i Göteborg och tog stor plats från första dagen, vill bara lägga till att jag ville byta skola direkt när jag kom in i klassrummet och upptäckte att jag var den ända med utländsk bakgrund. Jag var en glad tjej. För glad enligt många som störde sig på mitt fjortisfnitter som hördes hela tiden.
Redan andra dagen hittade jag min Yohanna Gustavsson en blond tjej. En riktig tjejtjej, sån som man alltid ser i amerikanska filmer. Det blev vi två som höll ihop, snackade skit, spanade på killar och hade väldigt många failade kvällar. Man blev glad när man var med Yohanna samtidigt som man blev mer korkad på köpet (Alla våra blonda kommentarer Yohanna like "vaaaa är det ett land? Trodde det var ett djur hihihi.") Fast det var inte alltid solsken över oss två eftersom båda är väldigt starka individer som vet vad vi vill och är vana vid att få det vi vill ha. Så vi krigade en hel del också.
Månaderna flöt på och Nathalie Ståhlmannen flyttade in i mitt liv där någonstans mellan alla jensenfester och danslektionerna hon var allt jag inte var och vi blev jättejättebra vänner supersnabbt. Det kändes som om jag hade hittat helt rätt. Jag lärde upp Nathalie att det var helt okej att skolka och att käka snabbmat för 200 kronor. Vi har/hade superskoj varjegång vi var med varandra, vem har sagan om ringen maraton på natten när det är skola dagen efter? Vem åker in till stan vid halv sex bara för att inte somna? Jo, vi två! Vi bodde hos varandra varenda helg fram tills Januari, då hon flyttade till sin pojkvän istället haha! Tråkigt för jag saknar att springa till Ica dagen efter fest för att köpa dricka, chips, kladdkaka, godis och annat gått för att sedan kila vidare till åkeredskyrkan och möta upp Daniel på en promenad. Jag träffade dom skönaste människorna som gjorde ett stort intryck på mig och vi hade dom roligaste festerna. Däcka på badrumsgolv, slå sig, gråta, skratta, supa, spy, hångla, allt allt allt. Heja vintern! Någonstans efter jullovet så kom min Jossan in i bilden och tillsammans med Emma bildade vi kakdagar, livet var allmänt bra.
Mitt i allt detta så bestämde jag och Jennifer för att skaffa oss ett nytt hood. Det fick bli Mölndal eftersom vi förälskade oss i den heliga och fina bron, där var det vi som härskade - på avstånd. Våren kom och mellan alla fester så fick jag utegångsförbud. Det var inte fint. Då missade jag Khilbergs fest - festen som ALLA var på. Festen som alla fortfarande snackar om. Inte okej. Dumma Freddie. När utgångsförbudet var borta och min födelsedag hade paserat, så var det återigen dags för Ifk Göteborg - allsvenskan. Mitt allt, min luft. Jag gick med Emma aka tysken varenda match och vi gjorde oss kända i klacken som fyllebrudarna efter våran förkärlek till alkohol. Vårsolen värmde och jag kände kärlek till alla på jorden. Träffade dem goaste personerna genom fotbollen. Derbyt med Nasim var skeevt och jag bestämde mig för att aldrig mer dricka på en match - det löftet bröt jag. Vaknade upp dagen efter med en blåtira, från Nasim såklart.
Snabbspolning till för sommaren. jag kom mycket nära Jossan och när jag inte var på fotboll eller med min sommarflört så var jag med Jossan och vi tillbringade våra kvällar med att kolla på Buffy och äta kladdkaka. Det var mycket mysigt att bara vara och göra ingenting, vi blev proffs på just detta. Annars var det mycket grillkvällar och krök. Resten av tiden så jobbade jag på kaverös äng där jag växte som människa. Jag jobbade under fotbolls VM vilket var för mig det värsta någonsin. Men jag hade en fotbollskompis på stället där jag jobbade så vi satt mest och kollade på fotbollen. Skönt! På Jobbet lärde jag även känna Linnea och jag saknar våra dansbandskvällar! ;) Världens bästa dag var dock med jennifer när vi hade fotbollskväll och köpte maaaaaaaaaaaaaaaassa onyttigt. Värt!
Jag ångrar så himlans mycket att jag inte uppskattade sommaren mer och tog tillfället i akt. Speciellt nu när det är mörka vintertid. Senare när det blev lönedags så drog jag, Jossan, Elias och Fabian till lidköping för att hyra en lägenhet och åka på skarasommarland. Jättetrevlig helg men jag minns hur läskigt jag tyckte att det var med alla karuseller haha! Jag minns också att vi bodde hos några kristdemokrater, chill! Eller att Elias grina. hahaa. Jaja. Nanaanaa sommarflörten försvann och jag hade dom roligaste dagarna på Göteborgs kalaset med Johanna Vanebo! hahaha, inte alla som får örfila en kille bara sådär eller frivilligt går o lyssna på dansband hahahaa. Jag saknar dock norskarna som vi träffade :(
Ush nu orkar jag inte skriva mera så detta går fort! Mitt i allt detta så kom jag närmare min bästa mate Jennifer, kommentar om henne är onödig för jag har skrivit ett helt jävla inlägg om henne någonannanstans. She's kickassbra!
Skriver en del två snart...!
A war is coming
Hur kan man vara så övertygad av sin tro att man bestämmer sig för att dö och att döda andra för att få fram en politisk åsikt? Jag kan inte sätta mig in i situationen. Stackars Lars Wilks. Hur skulle jag själv reagera ifall Sverige blev invaderat utav trupper om jag ansåg att det var för hel fel sak? Inte på samma sätt, men jag skulle göra motstånd absolut. Religion förvirrar mig. Jag blir ledsen över att det har gått så långt, ett 3:e Världskrig är påväg. Gissar på att det blossar upp rejält 2012. Vart ska alla ta vägen? Ska jag vara med och hata? Ska jag vara realistisk? Hur ska jag tänka, vad ska jag tycka? Jag vet fast ändå inte. Mångkultur...
Smiley
Puss.
F is for friendship.
Vet ni vad som är viktigast i livet? Det är inte pengar, det är inte ära, det är inte makt, det är inte att ha status. Det är kärleken. Kärlek kan komma i många olika format i fotboll, familj, killar, sex, barn, djur, mat osv osv. Vänner som är nära betyder så otroligt mycket för mig eftersom jag sällan släpper folk nära inpå mitt liv så att dem verkligen ser vem jag är.
En utav mina bästa vänner heter Jennifer Engelbrektsson och jag kan inte riktigt förklara med ord hur bra hon är. Man blir helt rörd över hur godhjärtad hon är mot folk hon bryr sig om. Det är ganska svårt att känna den riktiga Jennifer ska jag säga er och många tror att dem vet hur hon är. Men tro mig när jag säger det - det gör ni inte. Jag kan stolt säga att jag är en utav dem få som verkligen kan "tyda" när jennifer säger en sak men vet vad hon egentligen menar.
Jag kan verkligen vara mig själv när jag är med henne, diskutera dem sjukaste sakerna ni kan tänka er men samtidigt ha allvarliga diskutioner om liv och död. Du kan verkligen inte ha tråkigt när du är med henne och om du är ledsen så finns hon alltid där och kan muntra upp dig. Hon är alltid ärlig och säger sanningen även fast jag kanske inte alltid vill höra den. Hon är min vän.
"A true friend stabs you in the front."
- Oscar Wilde
and the dark side.
När jag vaknade så var jag inte redo för att gå upp. Ställde om klockan, somnade om. Drömde en mardröm om polacker som hade gjort inbrott i mitt hus. Klockan ringde, ångest. Gick upp och fixade iordning mig, fick reda på att vi visst hade svenska. Så nu sitter jag här som en byracka till skolkare. Godmorgon.
